Monthly Archives: augusti 2011

Frälst

Woho sprang en mil idag igen!

Efter att jag varit och sprungit gick jag och handlade. På vägen hem sprang jag på ett stort gäng svarta kvinnor och män med neongula västar som gick igenom New Cross och sjöng och ropade saker i megafoner. Dom sjöng på ett språk jag inte kände igen, men jag fick ett flygblad av dom, dom var från The Lord’s Chosen, så jag är ganska säker på att deras sång handlade om gud på något sätt. The Lord’s Chosen är tydligen någon kristen extremist rörelse som ”äntligen har kommit til London” enligt deras flygblad. Dom har redan varit i Afrika, Asien och Mellanöstern och healat folk från sjukdomar som AIDS, diabetes och cancer. Det låter ju jättebra.

Verkar som dom har gått och sjungit ända fran Rotherhithe, genom NX och sist jag såg dom traskade dom mot Lewisham. Skulle tro att det är en promenad på över en mil. Det är en väldigt lång sjungpromenad för dom. Men så är det när man är utvald av gud.

Nytt jobb.

I går var jag på en intervju för ett jobb i Croydon. Jobbet var som Event Coordinator för ett stort online conferensing företag. Intervjuen gick bra och det kändes positivt när jag åkte där i från. Några timmar senare blev jag uppringd av min recruitment agent som sa att jag fått ett erbjudande om jobbet. Jag tackade ja och sa upp mig från mitt nuvarande jobb. Så om nagra veckor slutar jag jobba i Kensington och börjar jobba i Croydon istället.

Det känns skönt att få ett nytt jobb, ett med arbetsuppgifter och arbetskamrater. Ett med en framtidsutsikt, möjlighet att bli promotad och bonusar/benefits. Inte för att jag testat på jobbet ännu, men allt är nog bättre än det jag hade. Grundlönen är samma jag hade, men det finns möjlighet till bonusar, så vi får väl se om det kanske kan bli lite extra pengar. Skulle vara trevligt.

Croydon ligger nere i sydöstra London, så långt ner i London man kan komma nästan, i zon 5. Halvägs till Brighton och nästan vid Gatwick. Dock är det ganska bra förbindelser ifrån New Cross Gate, det tar mellan 10-20 min att åka dit. Att slippa Kensington känns skönt också. Jag har jobbat i det området i nästan tre år nu, bott där i ett och i angränsande område i ett år, nu räcker det, nu vill jag inte spendera mer tid där. Kommer snart att bli helt transpontine, både bo och jobba söder om floden, innit!

Richmond Park

I dag tänkte vi åka till Richmond Park som är en gigantisk park i sydvästra London. Parken är ett naturreservat där det bor en massa hjortar, ungerfär 650 st red and fallow deer. Det är den största av the royal parks i London och täcker 9.55 km2, lite mer än en tredjedel av Eskilstunas yta.

Strax efter vi hade klivit av tåget i Richmond började det att regna så vi gick in i lite affärer på high streeten och hoppades att det skulle sluta. Efter ett antal affärer och lite shopping gick vi in på en cricket pub vid Richmond Green. Den var full av folk i cricket mundering som satt och drack öl. När vi druckit varsin pint bestämde vi oss för att ge upp och ta tåget hem, men efter vi gått bara några minuter mot stationen slutade det att regna, himlen blev klarblå med strålande sol, så vi vände tillbaka och gick mot parken istället.

Väl i parken hade vi gått i bara några minuter när vi fick syn på ett gäng hjortar. De var helt orädda och brydde sig inte särskilt mycket om människorna som gick precis breved dem. Efter ytterligare lite promenad såg vi en flock till; det fanns en parkbänk i närheten av dem där vi satte oss och åt lite picknick. Efter vi ätit gick vi runt lite i parken, dock såg vi inga mer hjortar, eller vi såg några på avstånd men dom sprang iväg innan vi kommit fram till dom.

Efter en massa gående satte vi oss på starbucks i Richmond och drack varsin kaffe. När vi satt där kom BNP och ställde sig utanför, vet inte riktigt vad dom ville då dom mest verkade stå där, det var första gången jag såg dom.

Hjortar

Mer hjortar

Ännu mer hjortar

Bara oändlig natur

Karin

En pond med en svan

Två konstiga ankor

Scandinavian Kitchen

I gar var jag i en svensk affar/restaurang i Marleybone. Det var ganska surrealistiskt att komma ga in i den och alla dar pratade svenska. Egentligen ar det en skandinavisk affar/restaurang, sa dom hade lite norska/danska produkter ocksa, men mest svenska. Kopte godis for £7.5 och han i kassan pratade automatiskt svenska med mig. Jag kanske ser svensk ut eller natt, eller sa ar det bara svenskar som kommer in och handlar dar. Det var som att kliva in pa ambassaden, lite samma kansla, ett stalle dar alla ar blonda och pratar svenska.

Cambridge

I går var vi i Cambridge. Det var skönt att komma bort från London ett tag. Mycket turister var det i Cambridge, ganska fint också. Oxford är finare dock.

Emmanuel College

Anka på Emmanuel Colleges innegård.

Någon sorts port med getter över.

Karin klappar en björn.

Uppdrag

Nu har jag varit ute pa ett uppdrag fran jobbet: hamta ett paket pa Piccadill Circus.

Efter att ha spenderat 15 min pa Piccadilly Circus medans jag vantade pa personen med paketet sa kan jag konstatera att mitt forslag i forra inlagget om att forbjuda turister att lamna hotellet innan kl 10, borde utokas till: lamna hotellet alls.

Nu behover jag ju inte vara i centrala London sa ofta, sa vanligtvis stor dom mig inte. Men nu gjorde dom det. Alla asiatiska/europeiska grupper som stryker runt med sina I ♥ London tshirtar och tar kort pa allt…

Jag kande att jag inte hade sa brottom tillbaka till jobbet och bestamde mig for att aka buss istallet, det ar mycket skonare an att pressa sig in i en knok full overhettad tubvagn. Efter som dom bygger massa pa Pall Mall sa promenerade jag ner till Green Park. Pa vagen dit kopte jag mitt kaffe pa Starbucks som jag inte fick i morse. Precis nar jag kom dit stod det en Routemaster buss inne med Kensington High Street som slutdestination, perfekt. Det var inte sarskilt mycket folk pa och den stannade nastan inte vid nagot stopp pa vagen tillbaka, precis som det borde vara.

Routemaster

Nu ar jag tillbaka pa jobbet och ater lunch. Det ar 3.5 timmar kvar tills jag slutar och jag har varit pa kontoret 2 timmar hittills idag. Sa borde det vara varje dag.

Commuting

I morse var jag pa tagstationen flera minuter innan taget skulle ga. Det kom i tid (for en gang skull), akte i tid (for en gang skull) och hade inga omotiverade stopp pa vagen (nastan aldrig hant forut). Val pa Cannon St mottes jag av en svarm manniskor som kom upp ur tubstationen, mycket mer an vanligt. Jag tankte inte overdrivet mycket pa det utan trangde mig ner till min plattform. Dar stod det en man och sa att det inte gick nagra tag vasterut, pga att ett tag hade gatt sonder i tunneln..

Sa jag gick tillbaka upp till tagstationen och hoppade pa nasta tag tillbaka till London Bridge for att ta Jubilee Line. Det var det valdigt manga andra som ocksa hade tankt gora och nedgangen till tuben var avstangd pga crowding pa plattformen och tusentals manniskor bildade en massiv kottvagg framfor sparrarna.

Efter nagra minuters vantan dar sa sprang jag upp till tagen igen och hoppade pa nasta tag till Charing Cross. Darifran gick jag raskt till Piccadilly Circus (ganska langt faktiskt) och lyckades komma pa Piccadilly line till Earl’s Court.

Dyngsur av svett efter terangorientering i centrala London, i den kvava varmen, och efter att ha spenderat 15 min pa den olidligt varma Piccadilly line lyckades jag komma till jobbet bara 30 min forsent!

Att ta sig runt London i rush hour ar hemskt pga folkmassan och trangseln. Att ta sig runt i London bara nagra minuter efter rush hour ar annu varre da folkmassan har bytts ut mot forvirrade turister som driver runt langsamt i klungor, stannar pa stallen, tar kort och ar allmant i vagen. I Earl’s Court forsokte jag springa in pa Starbucks och kopa med mig en kaffe, men ett gang Italienska barn lyckades ga in fore mig och skulle alla ha olika sorts bakverk/smorgasar att ata, sa det blev inget kaffe. Det borde finnas en regel mot att turisterna inte far lamna hotellen innan kl 10 pa morgonen.